Det var ju inte vilken kaffeburk som helst, det var den kaffeburken jag verkligen ville ha!
Mamma hade en i hennes skafferi, långt in, typ gömd.
Hon tyckte den kom bättre till användning av mig för hon hade hört av pappa att jag ville ha en och jag blev så glad så jag fick tårar i ögonen...!
Oh!
Och inte nog med det....
Tårarna sprutade helst plötsligt för pappa gav mig en gammal skål som min vackra ,bästa vän farmor haft.
Den fanns alltid på hennes köksbord eller stående i hennes skafferi med strösocker i.
Strödde socker över makaronerna och i hennes goda chokladmjöl...
Vilka minnen som väcktes till liv. Underbart. Fy vad jag älskar denna sockerskål!
Så tacksam. Så glad. Tack mina fina föräldrar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar